I förra veckan var jag med i Metropol 93,8 på morgonen och pratade feedback med Bentan, Gurgin och Lisa. Det var en rolig och spännande upplevelse. Självklart blir det lite surrealistiskt, eftersom det sitter sisådär 25 000 personer och lyssnar, medan vi i studion “bara” är fem personer.
Hursomhelst, när jag fick frågan via mail blev jag förstås först smickrad och glad. Roligt att jag “brutit” igenom någon slags brus! I nästa sekund; hjälp! Vad ska jag säga? Nu är det “upp till bevis”, nu kan jag inte bara “snacka” längre, utan nu behöver jag plötsligt försöka “leva som jag lär”… Att få möjligheten att prata i radio är ju förstås alldeles lysande för den som verkligen genuint tror på det hon gör…! Tänk att få möjlighet att sprida den “goda feedbacken”, den som leder till utveckling, bättre samarbete och bättre relationer. Underbart! Jag hoppas att det lyste igenom i sändningen. Här är länken till den; http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/381577?programid=2842,
och mitt medverkande startar ca 1 timme in i sändningen.
Feedback
Jag ska väl försöka leva som jag lär, d v s ge programledarna lite feedback, så “here goes”:
1) Ni, Bentan, Gurgin, Lisa och Nic – gemensamt – fick mig att känna mig så välkommen. Bemötande är något som långt ifrån alla behärskar, så stor eloge till er för det. Jag tror att när ni får era gäster att känna sig så bekväma, blir det ett mycket bättre samtal än det skulle bli annars! 
2) Ni blandar humor, allvar och bra musik på ett skönt sätt, och eftersom jag är mycket för att “leka till lärande”, så tror jag mycket på er mix…!
3) Det ÄR modigt att vara så transparenta som ni är i ert program, och särskilt kopplat till det ämnet vi pratade om. Långt ifrån alla lyssnare (bevisligen!) är bekväma med det, men det ger en äkthet och autenticitet till programmet som mitt i allt “skratt och bus” gör att ni inspirerar många.
Som jag också nämnde i programmet, tror jag att vi kan jobba mycket på vår förmåga att TA EMOT feedback. Det är där de “stora landvinningarna” finns, och det gör det också mycket mer möjligt att ta ett stort ansvar för vår egen utveckling. Det är MITT ansvar att JAG utvecklas, på samma sätt som det är DITT ansvar att DU utvecklas. Genom att ta det initiativet och själv BE OM feedback när vi känner behov av den och när vi känner att vi orkar, får vi också en större möjlighet att påverka vår egen utveckling och att vi är så mottagliga vi kan vara.
Så, tack igen för att jag fick möjlighet att sprida mina tankar kring feedback!
Med sol!
/Karin
